Kökssamtal på ÖKKV om samtidskonsten

Kökssamtal var rubriken på återkommande radannonser i Örnsköldsviks Allehanda i början på 2000-talet. Det var konstnärerna i stadens kollektiva konstnärsverkstad som inbjöd till öppna samtal kring aktuella konstteoretiska frågor i verkstans köksregion.

Nu har denna samtalsform återupptagits. Rebecka Wigh, konstpedagog vid länsmuseet i Härnösand och med hela länet som arbetsfält, fick höra talas om verksamheten genom Maria Lagerborg under ett besök på öviksverkstaden. Raskt planerades en serie samtal om samtidskonst i relation till begrepp som modernism/postmodernism, postkolonial teori, relationell estetik och konstnärliga nätverk.

Det första samtalet kring modernism och postmodernism den 22 mars kunde föras mot bakgrund av tre pågående utställningar i staden; Herman Lohes och Nalle Werners måleri på Örnsköldsviks museum och 24 verkstadsmedlemmars vårutställning i Arkens kontorslandskap. Fanns här något exempel på modernistiskt måleri i enlighet med Clement Greenbergs stränga 60-tals doktrin? Det var en fråga som diskuterades.

Wigh gav en överblick över modernism och postmodernism utifrån texter formulerade av Greenberg, Jenck, Lyotard, Foster och Baudrillard. Liksom moderator Margareta Klingberg uppehöll hon sig kring Frederik Jamesons essä från 1984 om postmodernismen som kulturell dominant under senkapitalismen; postmodernism är här och inte en stil man väljer bland andra utan snarare ett tillstånd man lever och samexisterar med vare sig man vill eller inte. Under samtalets gång gjordes påminnelser om viktiga postmoderna och mediabaserade konsthändelser som U-media 1987; aktioner och ingrepp i det offentliga rummet i Umeå där bl a Jenny Holzer bidrog med textbaserade verk och öviksverkstadens nuvarande ordförande Lars Ahlström var en av organisatörerna.

Under kvällen diskuterades också huruvida det institutionella konstbegreppet håller sitt grepp även över en konstregion som Västernorrland. Eller lever den regionalt verksamme konstnären i en frizon där möjligheterna att hävda konst och konstnärskap undandrar sig de institutionella definitionerna? Huruvida den postmoderna estetikens era är över eller om den relationella estetiken kan vara senkapitalismens politiska konst var frågor som väcktes innan samtalet ebbade ut. Därmed tangerades kommande diskussioner i köket i Örnsköldsvik varav den andra förs den 5 april. Rebecka Wigh återkommer och Jörgen Nilsson är moderator i ett samtal om globalisering och postkolonialism.

Text: Margareta Klingberg